<link rel="stylesheet" id="bibblio-rcm-css-css" href="//cdn.bibblio.org/rcm/4.5/bib-related-content.css" type="text/css" media="all">

Bergslagsleden Etapp 2 – Gillersklack till Stjärnfors

15 jun, 20180 kommentarer

Kl 06 vaknar familjen i tältet, regnet har avtatt och solen skymtas bakom målnen.

Vi packar ner tältet, fyller på med energi och gör oss redo för den sista milen av etapp 1. Kropparna värker när vi sätter fart mot vårt första delmål, Gillersklack.

Av rutin stannar vi och tar av oss säckarna och fyller på med energi efter varje vandrad timma. Efter tre timmar är vi framme vid Klacken konferens- och fritidsanläggning i Gillersklack.

Vägen hit har gått över hyggen och genom skog i delvis kuperad terräng som tog oss upp till 407 m.ö.h och ner till anläggningen.

På skogssti langs bergslagsleden

Här njöt vi av var sin kexchoklad och i lobbyn medans Leo fick krypa av sig och leka runt i ca 40 minuter. Trötta och slitna lockades vi av dagens lunch och ett bad i inomhusbassäng, men vi slog av oss tanken och fortsatte mot nästa mål, Stjärnfors.

Det första delen tar oss ner från höjden med en bilväg ständigt närvarande några meter ifrån oss.

Stigen leder upp till Finngruvan, ett gammalt gruvområde där man ser tydliga spår av forna brytningar. Därefter fortsätter den vidare på en väg och längst järnvägen.

toget kjører forbi mens vi går stien

Denna biten av etappen är extremt omotiverande och vi stoppar upp vid ett vindskydd efter järnvägen och undrar varför vi överhuvudtaget väljer att spendera vår fritid längst denna leden då den inte alls känns naturnära.

Kroppen värker och vi tar återigen på oss säcken och går vidare längst väg, elledning och över hyggen och tallskog. Vi närmar oss Ljusnaren och möter vi till Leos förtjusning en häst och en hund.

Backen får inslag av sand och landskapet blir vackrare igen. Vandringen fortsätter vidare mot Stjärnfors via skogstigar och vägar.

Nu är psyket och kropp extremt slitna och ryggen börjar att krampa för Isabella. Leo börjar bli rastlös och klockan börjar närma sig läggetid. Med fem kilometer kvar är motivationen på botten,

Viggo räknat tio steg åt gången och Isabella vill bara lägga sig ner och ge upp då det känns som att vi aldrig kommer att komma fram.

etter nesten 27 kilometer kjenner vi det i kroppen

Vid den här tiden trodde vi att vi skulle vart framme men vi har fortfarande inte kommit ut till vägen som ska ta oss vidare till den sista delen mot vindskyddet.

När vi äntligen kommer ut från skogen så har Isabellas rygg krampat länge och hon ställer ner säcken på vägen och bryter ihop.

Kroppen kan inte slappna av och ryggen fortsätter att krampa. Vi sitter kvar ett tag och hämtar andan och lite vilja att gå vidare.

Till slut kommer vi fram till en fin rastplats vid en sandstrand till Ljusnaren där vi slår upp tältet.

Utan säckarna känns kroppen lätt men fötterna har fått kört sig under dagen och Viggo har börjat fått blåsor och skavsår. Denna kvällen somnar Leo lättare då vi lägger telefonen utanför tältet med vaggvisor spelandes.

egen badeplass utenfor teltet

Denna etappen på 27 km blev allt för lång och Leo har inte vart så aktiv som han behöver att vara, vi hoppas på en bättre morgondag. Stranden fylls upp med törstiga knott, vi kryper in i tältet och njuter av en god natts sömn.

Vi i Turfamilien skriver om våre turer høyt og lavt med og uten barn i Norge og utlandet. Vi vil at alle skal komme seg ut på tur, uansett om du har små, store eller ingen barn. For å bli bedre kjent med oss kan du lese mer på denne siden. Legg også gjerne igjen en kommentar til oss, så vi kan bli bedre kjent med deg!

hits

Les mer:

Pin It on Pinterest

Share This